Idag har varit en typisk sån dag när jag vill lägga mig under en sten och iaktta men inte så mycket mer. Jag saknar min älskade Emma så det värker i hjärtat. Imorgon kommer hon hem och jag längtar oerhört. Jag har gjort så otroligt mycket puckade saker i mitt liv och gör fortfarande det men hon är något bra. Riktigt bra. Håller mig fast vid det i de mörkaste stunderna. Rasmus är också bra. Så jävla bra är dom båda mina älskade barn. Kan önska att min hjärna och mitt hjärta skulle orka varje dag att förstå att jag är lyckligt lottad som har fått två friska fina barn som jag har gett en bra start. Men det gör det inte. Ibland vill jag inte bara.
Är så oändligt lycklig och tacksam över att jag fått tillbaka min syster som varit borta i 10 år. Tänk om jag hade haft henne alla dessa år, men nu har jag henne tillbaka och kommer aldrig släppa taget om henne igen. En vackrare människa får man leta efter. Hela hon och hennes familj får mig att bli varm och glad, jag är alltid välkommen, hur jag än mår och känner så finns de där. En sån syster borde alla få ha. Jag har tre systrar till och alla har en speciell dörr i mitt hjärta, två av dom är små och jag hoppas att jag får finnas dom resten av livet. Den tredje är ju bara så nära mig att vi bråkar lika mycket som vi är sams. Skulle jag klara mig utan henne- Nej...
Hrm, nu är det dags för Mede.. Kan man ju inte missa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar