Emma 5 år

Igår fyllde min älskade dotter 5 år. Det är galet vad fort tiden går.

Du älskade underbara varelse som kan få mig att skratta, gråta och bli vansinnig inom loppet av en minut.
När du kom till mig för 5 år sen förstod jag inte vad du skulle göra med mig. Mitt liv blev sig aldrig likt och hjärtat satte sig utanpå kroppen, så skört och lätt att repa. Varje morgon när jag vaknar och ser dig blir jag lycklig. Sen kan det vända när du plötsligt inte har några tights som passar, eller bara fula jeans och är på allmänt dåligt humör :-)
Men din fantastiska egenskap att alltid alltid finnas för din lillebror gör så tårar kan trilla. Du retas med honom men när han är ledsen är du den första att försöka locka till skratt. Det är du som gosar i soffan med honom på morgnarna, det är du som busar, det är även du som finns för honom när mamma och pappa är orättvisa.

Dina kommentarer borde jag skriva ner:

-Men Thomas, det är ju inte semester att vara hemma och tvätta huset. Semester är när man typ åker till Afrika ju.
-Mamma, man får inte dricka vattnet i badkaret för allt vatten är samma och det kan komma från Thailand och då blir man magsjuk
-När jag blir hundra år kanske jag flyttar hemifrån
Osv...

jag älskar dig så mycket min lilla E....

Kram från mamma

Seriöst

Hur kan fötter växa från ett år till nästa när man är 30 år?
Mina skor jag köpte förra året lämnar sjukliga märken på mina fötter.
Får nog dessutom kapitulera och köpa jesustofflor fast det bär emot för att jag svettas ihjäl med stängda syntetskor.

Är man typisk svensk när man börjar gnälla på att det är för varmt?

Hörs snart

Vilken helg

Efter att jag vaknade i fredags morse till regn har vi hunnit med att vara på Tom Tits med Elin, Liv och Vide. Så roligt för ungarna, alltså vattenfontänerna som finns i olika former på utegården slog alla rekord tror jag.
Emma slocknade efter 5 minuter i bilen. Det blev en grym dag och i morse, shit! 20 grader kl 07.30
Jag får ångest när jag sitter inne då så ungarna och jag gick ut typ 07.45. Inte riktigt, men nästan.. Jag han lägga en planka till golvet på lekställningen, sen drog vi till Ida och Jonas, grabbarna blandade lite betong eller vad dom nu pysslade med, jag och Ida hängde i sängen eftersom hennes rygg ser ut som ett S igen... Tur att 3 veckor gamla Casper är rätt nöjd med att ligga i sängen och gosa då.....
Rasmus är i sitt esse när han får hänga med cooola Oscar som är 3,5 år. Idolbild skulle behövas. Han är lika galen i motorsågar, traktorer och annat sånt där ni vet :-)
Efter att vi kom hem har jag byggt på min lekställning. Nu har vi gjort lite framsteg och jag har gjort min första takstol. Känner mig lite stolt men efter att jag fått den i huvudet tre gånger fick Thomas komma och hålla när den skulle skruvas fast.

Dags för sängen.

Emma

Min svärmor heter Maj. Igår när vi åt middag sa Emma något väldigt roligt tyckte jag och Thomas.
-Men nu är det ju maj, då måste vi ringa och säga grattis varje dag för hon har namnsdag många gånger nu.
Smart tjej jag har :-)

Nu sover vi lite va?

Tillbakablick

Min Elin påminde mig i morse. För 5 år sen åkte vi jävligt svettiga och obekvämt höggravida till Ateljé Schultze (kommer inte ihåg hur tysken stavar) för att hämta våra magbilder. De var galet fina. Vi åkte till vattnet och åt glass, dinglade med benen och tyckte att det sög att vi förmodligen få vänta ett par veckor innan någon av oss hade klämt ut bebisarna. Samma kväll sms:ar Elin om att värkarna börjat.
HELT sjukt. Jag kom ihåg hur jag gick hela dagen efter och undrade vad de höll på med. Ringde förlossningen för att kolla att hon mådde bra i alla fall.
Sms:et sen var så häftigt. Ordagrant:
"Det blev en tjej. Snopet va?"
Om det var. Att jag skulle gå och våndas i tre veckor innan Emma kom var de värsta veckorna någonsin. Ville ju inte ha en kille, hur förbjudet det än var att tänka så. När dessutom Elin fått den finaste tjejen Liv gjorde inte saken lättare. Den 30:e maj kom äntligen min tjej och det första jag frågade Mats när hon kommit ut var:
-VAD blev det. VAD blev det :-)

Magiskt att jag och Elin har följt varandra i fotspåren i 15 år nu. Ibland hon efter mig, ibland jag efter henne. Men vi går på samma stig och kommer förhoppningsvis alltid göra det.

Njut av dagen...

Fuskbyggarna

Alltså. Okej, Jag lessnar ibland på att vara den som alltid ska sitta inne med barnen för att T ska ut och jobba med diverse saker på tomten eller andra "hantverkarprojekt". Så... När Jonas och Ida skulle bygga en lekställning till sina barn tänkte jag att det ska jag också.
I lördags kom Camilla och Andreas ner och då tog jag tillfället i akt att få hjälp med gjutningen till plinthålen jag grävt.
Det sista hålet grävde Andreas på 3 minuter, det som tagit mig ca 45 minuter per hål....
Ja ja, nu blandar vi. Jag går och hämtar ström till blandaren. När jag öppnar vår provisoriska skiva som även fungerar som dörr nu för källaren så tappade jag den på kopplingen till utevattnet.
Okej, det klarar vi, Camilla får hämta hinkar från köket. Sen började det ösregna.
Det går fint. Ända tills jag måttar fel och häller i 5 liter vatten istället för 2,5 som man ska ha till en säck. SUCK
Nu börjar jag bli lite frustrerad och det är kallt satan. När mina betongsäckar var slut hade vi fyllt ett halvt hål.
ÖHHHH
Men då förstod jag skillnaden på cement och betong. Det har jag lärt mig nu den hårda vägen. Efter en säck cement, sand från sandlådan och singel blev ett hål klart.
Jag tänker fortfarande bygga klart det här själv. Igår hämtade jag cement och sand hos syrran och ikväll ska jag gjuta de andra tre hålen.
Onsdag ska jag hämta material som behövs för tornet.
Jag är ingen byggare men det är jävligt skönt att vara den som säger:
-Jag går ut och bygger. Sen får han laga lunch, byta blöja, underhålla de små och hålla dom ur vägen för mig när jag gör saker som de inte kan vara med på.
Men jag tror att om jag känner mig själv rätt så kommer Andreas att få rycka ut några gånger till och hjälpa mig innan tornet står på plats med rutchkana och klättervägg.

Simma lugnt

Förvirrad

Kolla in detta då, mina begoniaknölar ser ut som att de fått kondylom, ha ha :-) Dock ett väldigt gott tecken tror jag. Sägs det i alla fall.

Jag har mina perioder av långt-ner-i-botten. Är på väg dit igen, hamnar där med jämna mellanrum och det håller i sig ett par veckor. Det har varit lite mycket nu och när tillräckligt många saker hänt så dyker jag. Den här gången är jag ändå förberedd. Vet att det går över. Men lika jobbigt är det ändå.

Imorgon ska jag och Rasmus shoppa. Har ju varit inlåst hemma i en vecka, drygt värre och inte något jag är överlycklig för. Men min lilla prins är frisk nu och grymt skön kille igen. Prinsessan ska till sin pappa och som vanligt är ångesten här som ett moln, följer mig överallt. Värst är det ändå när man sitter vid middagsbordet på fredagen och undrar varför det är så lugnt. Ingen som berättar med yviga gester om hur dagisfröknarna sagt och gjort, vilka killar hon pussat, vilka monster hon skulle skjuta med pilbåge, ingen som hjälper Rasmus att skölja av tallriken, ingen som tjatar om att få vara uppe längre än Rasmus. Tomt räcker inte som ord. Hon är en alldeles för stor del av mig för att det är nog för att beskriva.

Skönt med en gammal trädgårdsmästare på jobbet. Nu vore det väl fan om inte dom där Dahliorna och Begoniorna ska trivas inne.
Idag på vägen hem från jobbet ska jag handla:
Barnbänk till Rasmus och Emma
Rosa färg till den....
Parasoll
Ev hammock
Vita trädgårdsmöbler
Diverse accessoarer till rabatterna

Vart jag ska få pengar ifrån vet jag inte men listan känns rolig i alla fall

WAITING ON A SUNNY DAY Bruce Springsteen Live in Concert Austin Texas 4-...

Tur att jag har vänner som Elin. Som jag alltid kan ringa och skälla ut mig på, vara ledsen för och bara ha som axel när som helst. Idag är en sån dag när hon redan fått en dos av mig. Kommer nog fler har jag en känsla av.
Lycklig är jag över min syster Emilie som kunde lämna Emma på dagis så hon fick komma iväg och leka lite, något rastlös efter att ha varit hemma med sin gamla mamma för många dagar i sträck. Fast vi har haft väldigt mysigt så hon har nog inte haft det så jobbigt.
Idag blir det mycket Bruce på Spotify, älskar särskilt videon som jag lägger ut, vet inte varför, jag blir alldeles varm av den i alla fall. Mitt frikort lutar åt att bytas från Ronan Keating (ja, jo det lever kvar från när jag gick i åttan typ) till Bruce. Jag vet att han är gammal och rynkig men gud som han sjunger och vilka texter....
Kom tillbaka till stadion snälla vän, så jag med lite vett i skallen köper en sittbiljett istället för ståplats som kanske inte är det optimala i spöregn med trasiga monitorer när man är 163 cm lång.

En vanlig kväll efter läggning

Allvarligt. När ska man kunna sluta plocka. Den här lilla högen hittade jag under den ena soffan. Har inte kommit längre. Mina barn är helt sanslöst duktiga på att röja. Visst plockar dom undan efter sig också men inte i närheten av det som tas fram :-)

Jag har ställt ut fönsterbockarna. Det betyder att T får ytterligare en anledning till att inte göra klart fönstret som väntat på målning sen innan jul. Jag börjar ledsna på att ha en plywoodskiva som utsikt från matbordet. Men det känns ju skönt att när det väl är målat så är det bara 23 fönster kvar att göra :-) MOHAHAHAHA. Vi måste vara det dummaste som gått i ett par skor. Bägge två lika lata, så köper vi ett nästintillmåsterenoverastypigårhus. Men jag har en plan. Den är på 5 år. Då kanske fönstrena är klara och mina perenner är fina. Kanske de övriga 373 punkterna på renoveringslistan kan påbörjas. Kärlek till Lidatorp

Jag är värdelös. Bara att konstatera.
Vad ska jag skylla på? Ingenting. Eller jo, några saker...
Alla bloggar jag surfar runt på innehåller galet mycket bilder på allt fint pyssel och inredningstjosan de pysslat med. Eller bilder på uteplatser som fixats till upp till tänderna och själv känns det som att jag går här med mina mjukisbyxor på kvällarna och inte får ett skit att hända. Kanske är jag extra surig nu också eftersom Rasmus har vattkoppor och jag är rätt begränsad i vart jag kan röra mig. En ännu surare Emma som inte får gå på dagis.

I vilket fall när jag tänker efter så har jag i alla fall försått en massa pelargonsticklingar, tomatplantor, diverse annat som barnen hjälpte mig med som aldrig kom upp... Begoniaknölar ligger på jäsning och likaså dahlior. Rosbuskarna har fått nytt gödsel och lite ny jord omkring sig så jag hoppas det tar sig snart.

Lite bilder på gång, den här gången ska det bli av för jag tycker ju att det är roligt att skriva, mest för min egen del.
See ya...