Alltså. Okej, Jag lessnar ibland på att vara den som alltid ska sitta inne med barnen för att T ska ut och jobba med diverse saker på tomten eller andra "hantverkarprojekt". Så... När Jonas och Ida skulle bygga en lekställning till sina barn tänkte jag att det ska jag också.
I lördags kom Camilla och Andreas ner och då tog jag tillfället i akt att få hjälp med gjutningen till plinthålen jag grävt.
Det sista hålet grävde Andreas på 3 minuter, det som tagit mig ca 45 minuter per hål....
Ja ja, nu blandar vi. Jag går och hämtar ström till blandaren. När jag öppnar vår provisoriska skiva som även fungerar som dörr nu för källaren så tappade jag den på kopplingen till utevattnet.
Okej, det klarar vi, Camilla får hämta hinkar från köket. Sen började det ösregna.
Det går fint. Ända tills jag måttar fel och häller i 5 liter vatten istället för 2,5 som man ska ha till en säck. SUCK
Nu börjar jag bli lite frustrerad och det är kallt satan. När mina betongsäckar var slut hade vi fyllt ett halvt hål.
ÖHHHH
Men då förstod jag skillnaden på cement och betong. Det har jag lärt mig nu den hårda vägen. Efter en säck cement, sand från sandlådan och singel blev ett hål klart.
Jag tänker fortfarande bygga klart det här själv. Igår hämtade jag cement och sand hos syrran och ikväll ska jag gjuta de andra tre hålen.
Onsdag ska jag hämta material som behövs för tornet.
Jag är ingen byggare men det är jävligt skönt att vara den som säger:
-Jag går ut och bygger. Sen får han laga lunch, byta blöja, underhålla de små och hålla dom ur vägen för mig när jag gör saker som de inte kan vara med på.
Men jag tror att om jag känner mig själv rätt så kommer Andreas att få rycka ut några gånger till och hjälpa mig innan tornet står på plats med rutchkana och klättervägg.
Simma lugnt
Oj oj den känslan har jag känt av både en och två gånger.Jag säger som jag alltid gör.. Jag hejar på dig♥ Visst är det kul att få göra något själv även om det får vara med hjälp av någon ibland♥ Älskar dig.
SvaraRadera