Tillbakablick

Min Elin påminde mig i morse. För 5 år sen åkte vi jävligt svettiga och obekvämt höggravida till Ateljé Schultze (kommer inte ihåg hur tysken stavar) för att hämta våra magbilder. De var galet fina. Vi åkte till vattnet och åt glass, dinglade med benen och tyckte att det sög att vi förmodligen få vänta ett par veckor innan någon av oss hade klämt ut bebisarna. Samma kväll sms:ar Elin om att värkarna börjat.
HELT sjukt. Jag kom ihåg hur jag gick hela dagen efter och undrade vad de höll på med. Ringde förlossningen för att kolla att hon mådde bra i alla fall.
Sms:et sen var så häftigt. Ordagrant:
"Det blev en tjej. Snopet va?"
Om det var. Att jag skulle gå och våndas i tre veckor innan Emma kom var de värsta veckorna någonsin. Ville ju inte ha en kille, hur förbjudet det än var att tänka så. När dessutom Elin fått den finaste tjejen Liv gjorde inte saken lättare. Den 30:e maj kom äntligen min tjej och det första jag frågade Mats när hon kommit ut var:
-VAD blev det. VAD blev det :-)

Magiskt att jag och Elin har följt varandra i fotspåren i 15 år nu. Ibland hon efter mig, ibland jag efter henne. Men vi går på samma stig och kommer förhoppningsvis alltid göra det.

Njut av dagen...