söndag 4 september 2011

Min trotsiga son


Idag blev man utskälld vid middagsbordet och eftersom gudfar Andreas var här var man vatten värd.
- mamma, du e inte min kompis längre så du vet
- det är bara Andreas som e min kompis.
Osv.

Det är en ständig blandning av fniss, arg-så-man-vill-slå -näven-i-bordet, asgarv när man har en treåring hemma som försöker hitta rätt.

Pappa T hotade med att kasta upp Rasmus i fläkten om han inte var snäll...
- passa dig pappa för när jag blir lika stor som du är kastar jag upp dig, så det så!

Älskar honom gränslöst och varje dag får man skratta ända nere ifrån magen.

/sovdags

2 kommentarer:

  1. Älskar att du bloggar...du känns lite närmre ♥ Ja visst får de en att skratta men det är ofta man sliter sitt hår oxå. Elin

    SvaraRadera